Bättre sent än aldrig.
En vacker dag ska jag förklara allt. En vacker jag ska alla nyfikna jävlar få veta. Jag har inte skrivit någonting sen december förra året. Nu är det september. Livet har varit tufft. Vissa dagar värre än andra. Sjukhusbesöken har haglat tätt. Och jag säger inte att jag har det värst. Det finns värre saker att engagera sig i och bry sig om. Men det har inte heller varit enkelt. Det är långt ifrån ett avslutat kapitel men livet måste fortgå. Jag mår ändå bra och jobbar som jag ska. Så gott det går har vardagen återgått till det normala.
Det är sällan en olycka kommer ensam.
Operationsärren håller på att läka ihop och sårskorporna lostnar. För att vara på den säkra sidan sitter kirurgtejpen kvar ett tag till. Det ger visst fina sårkanter. Det blir nog bra till slut..
Var rädd om vad du har, du vet aldrig när du kan förlora det!