Åsa Eriksson

2012-03-29
14:20:40

Nu förstår jag vad det betyder att hålla någon i ett järngrepp.

Jobbet rullar på. Vissa dagar bättre än andra. Igår var en sån där elak dag när ingenting gick som planerat. Lättirriterad och väldigt spralliga och busiga barn. Jag får ju inte säga jävliga barn, så jag säger det andra istället. Klockan fyra tog jag helg!
Idag åker vi till Branäs i ett par dagar och hoppas på en riktigt bra helg. Både vädermässigt och sjukdomsmässigt. För ja, sjukstugan är bestående. Någon har beslutat sig för att inte släppa oss ur siktet. Febern är på och halsen är.. ja, slemmig. Men vi ska pyssla och dona bort alla baciller. I alla fall göra så gott vi kan.
Såvida jag håller mig på banan och inte lyckas övertala alla att jag får slippa är det skidor som gäller. Giho. Allt är packat och inhandlat och nu återstår det sista plockandet innan vi drar oss mot Kristinehamn för upphämtning av C. och vidare mot Arvika för upphämtning av den andra C.
Ikväll är hela BECCERÅ samlade för en trevlig helg! ;)
2012-03-17
12:42:00

Jag tror minsann att min lilla lördagsfilosof har vaknat såhär i duggregnet.

En arbetsvecka är avklarad och elva återstår. Som jag vet alltså. Men det känns så tråkigt att räkna ner redan nu så det låter jag bli. Det är många arbetsveckor kvar! Och jag kan inte göra annat än att njuta av veckorna då vareviga dag är fylld av små, större och stora barn som bjuder på varje minut av sin vakna tid. Det är inte på något sätt ett oproblematiskt arbete men de glädjeämnen som sprider sig tar överhanden. Ett leende, en blick en liten barnhand. Barn är besvärliga och barn är bråkiga och högljudda men de är precis lika små och oskyldiga. De söker trygghet och vill utforska världen, ibland med en vuxen vid sin sida och ibland på egen hand. Barn är beroende av oss vuxna och det värsta du kan göra är att kansta bort det. Barn är bara barn en gång i livet.

Jag älskar mitt jobb och har aldrig tvivlat en sekund på att det skulle vara fel. Jag vill arbeta med barn en lång tid framöver. Hur detta arbete ska ske är inte fast beslutet men barnen ska alltid få stå i fokus. Jag har aldrig varit så trött om kvällarna som när jag tillbringar dagen på förskolan. Jag har nog aldrig varit så smutsig av damm och matrester och jag har nog aldrig varit så lycklig som när barnen visar att de behöver mig och litar på mig. Livet består i av att ge och ta. Ibland får man ge mer än man får men det kommer alltid att slå tillbaka.

Lärare är världens viktigaste yrke, utan tevekan. Ägna en tanke åt dig själv, vem vore du idag om du inte fått gå i skolan och lära dig hur livet fungerar? Visst kan man lära sig läsa, räkna och socialt bete sig korrekt på egen hand, men fasen så mycket längre tid och svårare det borde vara. Jag blir ärligt arg på dem som menar att på dagis där leker man bara hela dagarna. På FÖRSKOLAN har vi roligt och leker massor, ja. Men hur ska barnen lära sig turtagning, dela med sig och miljontals fler sociala regler? Jo, vi leker och provar på och anpassar oss efter varandra. Att diciplinera en grupp tvååringar till att sitta still och inte våga något annat, ja det kanske pågår i Kina eller någon annanstans. Men har någon hört talas om Barnkonventionen?

Någon klok människa sa någon gång att vi ärver inte jorden av våra föräldrar utan lånar den av våra barn. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Barnen är vår framtid!