Varför är torsdagar som de är?
Som ni säkert lärt er vid det här laget är torsdagar min blöjbytardag. Idag har jag slagit alla rekord som någonsin går att slå. Jag tror jag bytt på alla minst tre gånger och jag överdriver inte alls. Förmiddagsbytningen föll på mig. Tog ett par fler när jag ändå höll på. Check. Efter vilan. Check. Kollega I kom till undsättning när samma barn för hundrade gången var i behov av torrt.
Wosh!
Har hoppat ner och ska tillbringa förmiddagarna med de små barnen nu mer. Jag menar tio små ettåringar. På måndag är vi elva. Fram i april/maj är vi tretton. Har jag kännt mig orkeslös hittills är det ingenting mot vad som komma skall. Första dagen överlevde jag. Jag älskar barn, jag älskar barn, jag älskar barn. Tre djupa!
Imorgon är det fredag. Strunt samma resten, imorgon är det fredag! Jag stänger, det är inte det roligaste man kan göra sista dagen i veckan. Men det ska ju göras. Hoppas på tomt innan sex så jag kan plocka ut den kvarten jag blev kvar idag tack vare alla blöjor. Så, kvart i sex imorgon är det helg! Såvida jag inte har små kvar till sex då. Men med lite logik kan du räkna ut det själv. Jag är ju en sån som brukar gå från jobbet och låsa in barnen.
Mitt bristande intresse i att skriva här är nu bortblåst och istället ersatt av tidsbrist.
På återläsande.