4 december 2013 - Nej jag är inte bitter. Jag vill bara fira jul.
Om tjugo dagar är jul snart över. Nästan. Det är nästan som att jul det är själva tiden innan. När all planering och pyntning görs. Man funderar på vilken tid man ska ta (som man inte har) till att göra vad. Vilken (o)ledig dag ska jag göra pepparkakor och vilken hysterisk dag före julafton ska jag välja att köpa julklappar på. Sen hokus pokus är det kvällen före och sen morgonen efter. Själva julafton förvinner någonstans i ett vimmel av paketpapper och sockerstinna barn.
Konstigt.
Min julkänsla infann sig i augusti. Sommaren var så perfekt att hösten lika gärna kunde kvitta. Pang på vintern bara. I och för sig har hösten dröjt sig kvar, till december. Nu när det ska vara kallt och vitt. Allt har flyttat lite framåt så att säga. Snart kan jag fira födelsedag på midsommar?! Julkänsla var det. Den infann sig tidigt, men lovade att inte pynta före första advent. Höll löftet. Nu ser allt glitter och alla tomteluvor bara fåniga ut. Ja, solen kan skina på vintern också. Men det här påminner mig om Spanien för några år sedan. J och jag var där första veckan i december. Tjugo grader varmt och Feliz Navidad i varenda hörn.
Svensk vinter har snö, kyla och rödblommiga ungar. Det sistnämnda har vi nu med, men på grund av värme!
Julkorten för i år är på god väg. Och som alltid när det gäller mig har jag varit ute i god tid. Som sagt, julkänsla i augusti och därmed första korten i augusti. Därefter blev det en ofrivillig paus på många veckor. Folk brukar prata om både det stora "badet" och det stora "baket" före jul. Min stora "tillverkning" gick av stapeln igår. Tack och lov är det inga avancerade kort. Önskar bara jag hade någon på nära håll, intresserad och lättillgänglig att pyssla med. Fruktansvärt tråkigt att göra det ensam.
Rent generellt är det känslan just nu. Tråkigt. Både på gott och ont. När jag var liten fick jag ofta höra att "tråkigt är bra att ha". Påhitt! Ibland är tråkigt bra, få vara ensam och ifred. Få tänka runt allt. Ibland bara tråkigt. Det mesta känns ointressant och lockar inte. Jag går till jobbet för att jag måste. Jag går upp ur sängen för att jag måste. Jag pratar för att jag måste. Tänk om jag fick betalt för att ligga kvar i sängen, rufsig i håret och skriva bokstäver.
En dag... Drömma kan man.
Ju äldre jag blir desto mer omständig känns julen. Denna sketna dag med två siffror som absolut verenda gubbe i släkten måste träffa varenda gumma. En liten släkt betyder lika mycket för varann som en stor släkt. Kanske mer. Bor du långt bort eller nära är det lika roligt att ses. Men varför just den dagen? Alla behöver inte ses. Punkt. Detta jäkla organiserande och flyttande och grejande och planerande och tjatande och påhitt och surhet. Jul är över. På jul tillbringar man tiden tillsammans inte hetsäter köttbullar för att hinna till prinskorvarna och sillen för att sedan hinna till kalvsyltan och jansson. Och därefter avsluta med knäck och julgröt. Du umgås, äter mat med samma människor i femton omgångar, skålar i trettio liter julmust och tittar både på Kalle Anka och kvällsfilmen tillsammans.
Jul är inte till för att spenderas i bilen på väg någonstans. Så det så.
Jag funderar på att bojkotta julen. Plocka upp granen om någon vecka. Köpa på mig ett upplägg av allt man kan tänka sig ha på julbordet. Duka fint. Köpa paket till mig själv. Lägga prydligt under granen. Skruva upp volymen på stereon.. falala lalala lala. Och helt enkelt fira julen själv, ensam hemma. God Jul på er hets-julare!
Precis så är det. Hinner inte med och fokus ligger på fel saker. Önskar att det var julafton i mitten-slutet av januari istället. Det känns mer som mitt i trista vintern då. Någon att pyssla julkort och annat med vore inte fel :) Fast jag är på god väg att föda upp en egen pysselkompis; dottern är snart fem och väääldigt pysslig. Största felet är att hon stör mig för mycket när jag skapar...