Titta skräp. Det kan man inte äta. - Nä, inte sniglar heller!
Jag blir ledsen när du inte ser mig. När du inte bryr dig. Jag blir ledsen när du inte frågar. När du inte undrar. Fråga en gång för mycket. Undra lite för mycket. Anta ingenting. Gissa dig inte fram. Fråga.
Ibland är det mycket. Ibland är det mer. Huvudet räcker inte till. Jag vet att det alltid fixar sig. Att det alltid blir på ett eller annat sätt. Jag måste älta allting femhundra gånger. Måste få vara rädd och nervös. Överväga tanken på att inte göra det och tvärtom.
Jag är plikttrogen och går med på det mesta. Ibland är det dumt. Jag lyssnar på allt och följer de flesta råd och bestämmelser men jag måste fundera. Jag tycker om att fatta beslut och bestämma. Men det måste få ta tid. Måste få övervägas och vägas. Postivt. Negativt. Men jag gör det oftast. Pressa mig inte till att bestämma någonting jag inte redan i förväg fått fundera kring. Då kan jag inte stå för vad jag bestämt och allting blir pankaka. Pankaka är förresten äckligt!
Jag behöver ha min tid för mig själv. I perioder orkar jag inte vara trevlig och småprata. Jag orkar inte vara snäll och söt och undra över barnbarn och trädgårdsland. Hur mår katterna och hur länge var dina barn utan blöja idag? Jag orkar inte. Min energi försvinner och när klockan är läggdags sover jag för länge sedan! Nu får jag två och en halv dags ledighet och kan vila innan nästa vecka börjar igen. Men jag sover nog aldrig så tungt som nu.
"Titta skräp. Det kan man inte äta. - Nä, inte sniglar heller!"