Åsa K

Precis lika mycket som alla andra förmodligen. Precis lika mycket som du. Och du. Och du. Och till och med du. Ibland är det väldigt mycket. Ibland lite. Ibland lite mer. Ibland inte alls. Det här att känna sig som en i mängden alltså. En som vilken som helst. En kvinna. En person. En människa. Samtidigt vara sig själv. Vara en egen person. En egen individ. Egna ideér och tankar. Tycka som man själv vill och ge fan i alla andra. Det är viktigt. 

 

När jag var liten och trodde jag var stor. På mellanstadiet och högstadiet. När ingenting kunde vara mer fel än att vara sig själv. Där kunde man bara ha fel kläder och fel skor. Att ta av sig jackan inomhus var ett regelrätt lagbrott. Att inte se ut som alla andra gjorde att du automatiskt blev klassad längst ner i näringskedjan. Jag stod knappt för att ha hästsvans. Idag har dom där öronen blivit en del av mig. Det är sån jag är. Att bara ha accepterat det hos sig själv är stort. Men att som liten ha dom upptejpade med maskeringstejp satte nog sina spår..

 

Sakta men säkert hittar jag nog mig själv någonstans i allt virrvarr. Tankar och funderingar åker berg-och-dalbana. Ska jag. Ska jag inte. Vågar jag. Vill jag. Måste jag. Törs jag säga nej. Vågar jag säga ifrån. Vägen är otroligt lång. Och krokig. Ibland finns stora avgrundhål längs med vägen. Ibland en bro. Kanske kan man kan få lift en liten bit. Kanske en reskompis. Jag har haft allt. Du måste kunna ramla ner och slå dig för att sedan kunna klättra upp och bli omplåstrad. Få en kram. Ett fint ord. Och just de där orden och gesterna betyder så mycket. Åt båda håll.

 

 

Men hur realistisk och orginell du än må känna sig. Handen på hjärtat. Är det inte lite viktigt att vara som alla andra. Alla andra har provat det där. Jag måste testa. Alla andra pratar om hur bra det var. Jag måste testa. Nyfikenheten och behovet av att vara människa finns där. För att skapa ett bra umgänge måste du vara social. Åtmindstonne ibland. För att bli social måste du veta hur man umgås. Och detta blir så mycket enklare om ni delar ett intresse eller pratar om samma saker.

 

Sen kan man ju ta till sig av vad andra gör utan att själv bli likadan. Det är nog mer min melodi nu för tiden. Jag lyssnar, tar in, memorerar och gör sedan min egen version av det hela. Jag blir påverkad. Jag tycker det är viktigt vad andra gör. Men i slutändan gör jag som jag själv finner lämpligast. Vilket i sin tur kan bli knasigt men jag kan i alla fall stå för det. Det var ju mitt eget val.