Åsa K

Idag, den 7 november 2011 har jag klivit upp ett steg i trappan och påbörjat den absolut sista kursen på lärarutbildningen! Hur knepigt känns inte en sådan sak? I min värld är det nästintill omöjligt. Hur kan det ha gått så fruktansvärt snabbt? Jag minns ju hur jag nervöst klev in på universitetet hösten 2008. Dag ett på utbildningen. Nu, sådär drygt tre år senare går jag alltså in på dag 1 på sista kursen. Uh.

I min värld är det jättestort att faktiskt se slutet närma mig. Obegripligt men stort. Visserligen har jag aldrig tvivlat på att jag inte kan, men nu är det faktiskt verklighet. Alldeles snart är det faktiskt bevisat att jag kunde.

Men idag startade alltså examensarbetet och det känns blandat. Någonstans i mig känns det lugnt. Det handlar ju om samma saker som vi alltid gjort, bara det att allting ska bli en aning större och djupare. Å andra sidan känns pressen på att faktiskt prestera riktigt bra överhängande. Allting ska ligga på en såpass hög nivå att det skrämmer mig en smula. Jag tror att jag ska klara av det, men får helt enkelt inte bli för säker. Då går det aldrig bra!

I nuläget känns det lugnt. Kontakten med handledaren är på gång. Frågeställningar och syfte är inte slutligt formulerade, men väl på gång och informationsinsamlingen är påbörjad. Att vara någorlunda klar innan jul känns idag inte omöjligt! Men det återstår att se.. Ordningspelle som jag är har ordnat upp en struktur väl värd att följa minsann. Det här kommer gå bra!