Attackerna i Norge

Efter några timmars bilfärd möttes vi sent igårkväll av de första beskeden. Man utklädd till polis och döda ungdomar på Utøya. Många döda ungdomar. Uppdateringen fortskred men frågan är om någon av oss egentligen förstod vikten av det hela. Insåg vi egentligen vad som hänt? Kan vi ens föreställa oss vidden av det hela?

En man, en till synes vanlig man har gått lös med vapen på en politisk sammankomst där deltagarna knappt är torra bakom öronen. Unga oskyldiga ungdomar har fått sätta sina liv i händerna på någon som tror sig kapabel att befria världen, som ser sig själv som den högsta av dem alla.

Än en gång har demokratin satts på prov. Än en gång har en person klivit fram villig att tillintetgöra människor med annorlunda åsikter. Än en gång har oskyldia liv spillts.

Hur kunde det här ske. Hur kunde det här ske här hos oss. Helt plötsligt har den tickande bomben landat här. Mitt ibland oss. Vi som sett oss som odödliga och skyddade. Krönikören på aftonbladet sa det. I Norge delas fredspris ut. I Norge finns vackra landskap. Och i Norge finns friheten och känslan av trygghet. Hur kunde det här ske.

Igår kommer vara en sorgens dag. Igår sattes demokratin på prov. Igår sattes Norge i chock. Igår kändes världen en smula mindre säker. Men som Carl Bildt uttryckte saken, idag är vi alla norrmän.

Idag skickas alla tankar till alla som på något sätt är drabbade av det fruktansvärda som ägt rum, men också till demokratin som helhet. Ge aldrig upp!