Åsa K

Spenderade några timmar i den soligaste staden i mellansverige. Eller kanske inte. Ingen regel utan undantag. Idag badade vi fötterna. Jag som tänkte att Karlstad alltid bjuder på stårlande solsken fick plocka fram den bättre sidan och inte gnälla över skor som läckte in vatten. Flip-flops i hällregn är inte att rekomendera.

Spanade runt och kikade läget. Allting verkar flyta på bra sedan sist. Sist som var för länge sedan. Köerna ringlade likt en storstadsidyll och vägarbetena irriterade bilister, precis som vanligt. Affärerna tog emot oss med öppna dörrar och rean lyste rött överallt. Precis som det ska vara.

Lunchen intogs efter övertalan på BurgerKing. Ni vet, kedjan med så kolhyratsfattiga pommes. Min mage som nu börjar inse bristen på kolhyrader ljublade inte. Långt ifrån. Den är fortfarande sur och irriterad, sådär nio timmar senare. Mitt råd är att bara dra ner på kolhydraterna om du fortfarande vill kunna äta dem. Annars ge själva fan i dem!

Några timmar senare och mätta på en regnig stad rullade vi hemmåt. Efter ett litet missöde, svordommar och uppvisning befann vi oss åter på hemmaplan. Det mesta gick enligt planen, men långt ifrån allting. Vi planerade att hälsa på både Johanna och Familjen B. Den förstnämnda tjänade in pengar och de andra befann sig någon annanstans förutom hemma. Vad vi däremot stiftat bekantskap med var en mycket kall och otrevlig lykystolpe, en hal och sliskig vägbana och framför allt en mängd upptagna och ignorerande människor. Jag som trodde Karlstadbor alltid var trevliga och hjälpsamma.