Min kamera är hemma!
I torsdagsförmiddag kom min rosa lilla kompis (kameran alltså!) på att den ville testa sina vingar en smula. Den stack ner till grannen. Förmodligen trött på mitt eviga tryckade och fotande. Den smet i ett obevakat ögonblick mellan golvet och staketet på vår balkong ner till grannens. Med en duns och ett konstaterande att kameror inte är byggda för flygturer landade den rosa mellan blomkrukorna på nedre våningen. Idag, lördag insåg den att den nog hade det bättre hos oss på våningen över. Den bestämde sig för att flytta hem igen. Dock fick vi transportera upp vår skadade medlem till oss själva.
Efter en smärre operation, suckade och begravningstankar gick återupplivningsförsöken vår väg. Pulsen var fortfarande svag och ögonlocket tungt, men en gnutta liv och lite mera hopp tändes långsamt. Kanske skulle vår lilla faktiskt överleva sitt första hopp ut från sitt trygga bo. För visst var det en revolt, ett prov på att gå sin egen väg och inte ett misslyckat självmordsförsök.
Vår kamera gick dessa tre meter, detta betonggolv och hårda krukor till mötes, men lämnade duellen med livet i behåll. En och annan skavank här och var, men fortfarande större delen av den fysiska kapaciteten i behåll.
Händan efter kommer skyddsutrustning användas vid arbete på hög höjd!