Åsa K

Så var det helg. Känns riktigt skönt faktiskt. Behövs verkligen. Även om vi inte riktigt arbetat på högsta växeln denna vecka har det varit kämpigt på sitt sätt. Nog så jobbigt för en som helst avstår från att stå i centrum och höras och synas. Det är en helt annan sak att vara denna i en barngrupp. Men helt annorlunda med personer som finns där på samma vilkor som mig. Någorlunda samma ålder och längre än en meter.

Samtidigt som det faktiskt varit en jobbig vecka har det fått en stor betydelse. Jag tror att jag växt en meter eller nåt rent mentalt. Många saker har hänt, saker som jag absolut inte hade tänkt mig. Såhär i efterhand vet jag inte riktigt hur det var. Varken skrämmande eller roligt. Det bara var. Det ger fortfarande samma känsla av att "snart är det min tur..." när människorna runt om pressenterar sitt.

Hur som haver, veckan som gått. Tre skoldagar med liknande innehåll, men ändå varierat. Måndag, arbete kring en avhandling. Utan att ha läst den klarades uppgiften av. Det blev nästan bra till och med. Känns härligt. En liten boost för självförtroendet, jag kan, även om jag inte "gjort det jag borde". Tisdag, lekte rim och ramsor. Pressenterade för varandra. Mitt framträdande blev bestämt ungefär när personer till höger om mig drog sitt. Att jag sen valde en sång-ramsa tror jag inte riktigt gick in i mitt huvud förrän jag insåg att jag skulle börja sjunga! Men det gick ju bra trots allt. Så check, nu har jag sjungit offentligt i grupp. Dessutom svarade jag faktiskt på en fråga, helt frivilligt. Det bara kom liksom. Creed och boost!

Sträck på armen (Melodi: Broder Jacob)

Sträck på armen, andra armen               
Tänj och dra, tänj och dra                             
Rulla dina axlar, rulla dina axlar                  
Lyft och sänk, lyft och sänk                           
Böj åt vänster, böj åt höger                         
Om igen, om igen                                         
Lyft på ena benet, lyft på andra benet        
Nig och sträck, nig och sträck

By the way, våra förmiddagar, främst i tisdags påminner om någon form av AA-möten, (inte för att jag egentligen vet hur dessa möten går till, men jag kan gissa). Vi sitter i ring med en lugn och saklig ledare och vi som sedan var och en får säga något om någonting. Allas åsikter är lika mycket värda oavsett vad som sägs och avslutas alltid med en stor och hjärtlig applåd!

För att återgå till vad vi gjort, så idag, onsdag har alla studenter med inrikting på "Estetiskt lärande" ansvarat för förmiddagen. Tre grupper och mängder av inspiration och roliga lekar. Varierande och innehållsrikt. Vi har gått i ring och spelat instrument. Jag har spelat instrument. Läs det igen! Vi har gått i ring och stampat takten. Läs även det igen! Vi fortsatte sedan med liknande klappramsor och lekar på "En elefant balanserade", "Fem små apor" och "Bockarna Bruse" bara för att nämna några. Även här fick vi leka med instrument. Så jag har lekt mus. "Musen smyger, mysen smyger - björnen kommer". Händelserika dagar vi har minsann. Fick även testa på lite yoga. Babyyoga för att vara mer specifik. Kul! Tänk er hur små barn med femkilos blöjor gestaltar en katt, en groda, en fjäril eller varför inte ett lejon. Tadaa, där har ni oss. Sånt pysslade vi med idag!

Efter en fikabreak fortsatte vi upp i danssalen. Min absoluta skräcksal. Näst efter gympasalens förråd tror jag. Gissa en gång, vad händer i en danssal? Dans såklart. O no. Lite skräckblandad... skräck?! Delades in i grupper för att gestalta en känsla. Jag och två till plus en av "esteterna". Gestalta "arg" till tonerna av "Hardrock Halleluja". Fruktansvärt glad att jag inte fick "tokig" i alla fall, "ledsen" hade nog gått bra, "glad" också kanske. Det jag vill komma fram till är ändå att jag gjorde det. Hur? Skitsamma, jag gjorde det. Fortsatte tiden med att dansa till musik. Wiho. Stort plus till instruktionen. "Dansa som en....", sånt känns bra. Barn gillar nog bara att man säger "dansa" medan jag helst vill vet vad jag ska göra. Det handlar nog fortfarande om att inte vilja göra bort sig. Även om jag måste tillägga att det lagt sig betydligt! Visst, jag vill inte göra bort mig, men det spelar mindre roll numer. Ibland kan jag verkligen se mig som 2åring. Speciellt när de drog fram sjalar och motoverade att det är enklare för vissa barn att dansa med något i handen. Det är ju inte barnet som dansar utan saken. Tummen upp!

Avslutade dagens lekning vid tolvdraget och tog lunch. Vi slog ihjäl dryga timmen i väntan på information m examensarbetet. Det ska inte skrivas förrän om ett år, men information idag. Lappen om val av arbete ska lämnas in den femtonte november. Gosh. Tur att jag faktiskt har lite koll på vad jag skulle kunna printa ner lite om. Känns ändå som lite för snart. Ett år. Shit. Jag började ju nyss där uppe på KAU. Jag kan fortfarande tala om vad som hände dag ett. Och nu är vi snart på sista året. Informationen var lite halvtrög, sånt man egentligen redan visste eller kunde hitta på hemsidan. Dessutom tror jag att lärarna inte hade räknat med så många studenter som kom för att prata med en enskild lärare efter själva informationen. Vi, gruppen med flest studenter, hinder&möjligheter och utveckling&rättigheter fick ett litet grupprum typ, anpassat för femton max. Jojo, tjena kläm in fyrtiotalet studenter där. Vi bytte till rummet mitt över. Halv fyra var jag hemma. Nu börjar det likna heldagar. Åkte hemifrån halv åtta och kom hem åtta timmar senare.

Det blev lite långt. Whatever. Har du kommit ända hit kan du nog läsa några rader till. Orka skriva dagbok i pappersform. Allt går ju så mycket snabbare här. Man hinner liksom skriva i samma takt man tänker. Nästan. Betydligt fortare än om man skulle skriva med penna och kanske ångra sig och behöva strycka eller sudda. Här går vi från ett till hundra på fem sekunder. Nu ska jag dock lägga ner det här och begrunda min längdökning. Det känns nog lite bra ändå!