Never alone, always alone

Godmorgon! För en gångs skull är jag uppe på morgonen i alla fall. Klockan ringde halv sju och ja, jag gick upp. Allt tack vare Mysan. Hon hyrde som sagt in sig på soffan och försvann till skolan imorse. Om hon nu hittade rätt buss och rätt sida vägen vill säga. Knepigt det där med busstider och väderstreck.

Hade fina problem med att somna igår. Härligt. Mina sovrutiner och Mys passar inte riktigt ihop ska erkännas. Halv elva sov hon och jag som brukar somna runt två snurrade och vred fram till tolv. Tjugo över ett vaknade jag med ett ryck av en fin liten dröm.

Mamma, pappa och jag var vid mormor&morfars hus och gjorde nåt. Då kom två killar och sprang runt huset. Pappa gick ut och blev tagen som gisslan. Båda killarna hade någon form av automatvapen (det låter bra, men jag vet inte hur de ser ut!?) och hotade oss tre. På något vänster fick mamma tag på ett vapen och kastade det till mig. Hon sprang in och jag skjöt bredvid den ena killen. Kulan liksom delade på sig och träffade, fast inte dödande. Killen blev vansinnig och sprang efter mig(som hade kommit innanför ytterdörren). Han skjöt genom fönstret och då vaknad jag... pust! Det är jobbigt att sova!

Idag har vi inga planer förutom att min älskade vän kommer hem. Äntligen kan vi ses, bara vi två. Gått riktigt länge sen nu. Mysigt. Senare ikväll tar vi med oss Johanna och eventuellt Richard och går på bio. Myys. Känns som det kan bli en riktigt bra dag faktiskt. Frågan är bara vad jag ska göra fram till jag får sällskap.