Det är bara du vänjer dig.
Säkert tio fler än vad som skulle vara utlimat. En ljudvolym som inte hör hemma här. Karaktärer som inte är av denna världen kända. Åsikter och viljor som ytterst sällan vill och menar likadant. Andra omständigheter som gör att vi arbetar i motvind. För just så känns det. Att vi arbetar i motvind. Det går, men är väldigt anstängande och tar längre tid än vad det hade behövt göra. Men, det är bara att vänja sig. Det lär knappast bli bättre...
Som en extra liten bonus på det hela var det bokstavligt talat motvind på vägen hem.
Tanken var att komma hem, ta det lugnt, röja lite och påbörja projekt balkong. Nu vet jag inte om orken finns när det dessutom väsnas ute i korridoren. Halva golvet är borta och en ensam gubbe mojsar med någon maskin.
Tänk om jag visste vad som pågick!!
För många barn på avdelningen? Jag läser Aftonbladet så det känner ja till ;)