Det här med rutiner.

För länge sedan läste jag i någon skvallerblaska att skyttar är hårt brundna till rutiner. Jag är skytt. Sen det här med självuppfyllande profetior. Hur det nu kan tänkas stavas. Det tror jag också på. Jag vill inte göra det, men det gör jag. Det som tros blir ofta sant. Tror jag att du är helt knepig och beter mig därefter mot dig då blir du knepig. Det är som när man kör bil. Titta dit du ska. Inte det du försöker undvika. Försöker du missa hålen i vägen kan du ge dig fan på att du hamnar där. Tittar du någon annanstans hamnar du där istället.
 
Men på tal om rutiner. Jag vill veta vad jag ska göra, hur jag ska göra och när jag ska göra. Det här med att freestyla och improvisera är inte min grej förrän jag helt säkert känner mig trygg i en situation. Jag kan ha ett promenadstråk på en viss längd. Jag gör inte om det förrän jag helt säkert vet var jag tar vägen eller hur långt det blir. Att gå till ett nytt ställe vägrar jag göra om jag inte vet exakt var det ligger. Träffa nya människor är också en otroligt jobbig procedur. Jag måste presentera mig och vara trevlig. Bli granskad under lupp och bara vetskapen om att dessa nya individer lär prata om mig när jag inte är i närheten får mig att må konstigt.
 
Sakta men säkert ordnar vi det här också. Det är jag ganska så säker på. Eller jag är säker. Små små steg övervinns hela tiden. Samtidigt som jag fullkomligt hatar att göra vissa saker är det nästan värre att låta någon annan göra det åt mig. Det är nästan mer pinsamt att behöva få hjälp. Samtidigt som jag nästan vägrar göra det ensam. Ibland går tankarna i kors helt enkelt..
#1 - - Denise:

Du vänjer dig och blir mer van med detta. Men...byta förskola?

Svar: Jo, det är klart jag vänjer mig.. alla har väl någon gång små tillfällen i livet där allt är träligt! Men min är nog på väg att ta slut.. :) Å nej, jag VILL absolut inte byta förskola!!! :D
Åsa