Åsa Eriksson

2013-08-30
16:45:00

Dränka sorger med alkohol, eller?

Hela min vecka har varit upp och ner. Jag har varit arg. Lite mer arg. Kanske rent av förbannad. Lite ledsen kanske. Lite låg. Jag blir så ibland. Vissa anledningar kanske varit småsaker. Vissa kanske mer befogade att vara irriterad på. Hur som haver har hela veckan varit knas. Egentligen flertalet veckor. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Säkert en kombination av saker.
 
Det är mycket att komma ihåg, veta om, kunna, lära sig, skriva upp, hantera. Jag har precis börjat på ett nytt jobb där alla dessa delar ingår. Jag hatar förändringar och det säger sig självt att saker blir upp och ner när det då blir en ny arbetsplats med nya människor att ta hänsyn till. Klychan "det är inte dig det är fel på, det är mig" är sann. Helt underbara människor, både stora som små. Men problemet ligger hos mig. Jag måste anpassa mig till allt det här.
 
För mig är det här ett stort steg att ta. Egentligen är jag en väldigt ordningssam och ordentlig person. Jag måste ha papper på rätt ställe och ordna upp saker efter egenskaper för att ha koll på mitt liv. Nu blir allting kaos. Jag är långt ifrån i balans med mig själv. Så länge nya saker sker i lagomt tempo fungerar det. Nu blir jag inkastad i allting. Vilket i sig också är förståligt. Jag är medveten om att mitt yrke kräver ett visst kaos det också för att fungera. Det är möten hit och möten dit. Tider som måste passas och allting är inklämt under minsta möjliga marginal. Faller något känns det som att allting faller. Det ordnar sig, jag vet. Men i min värld ska allting fungera enligt manualen. Åtmindstone till en början.
 
Imorse skulle min första kurs börja. ICDP. Child någonting. En bra kurs säger alla och mina förväntningar var säkert högre än vad de annars skulle varit. Problemet var att jag inte fått veta varken plats eller tid. Alla chansade på biblioteket klockan åtta. Men där klockan åtta hade ingenting skett. Tjugo i nio hade jag traskat hem igen och försökt få tag på en annan förskola jag visste hade en personal som skulle gå. Upptaget. Nummer till min chef? You wish. Efter mycket om och men, ringande och frustration fick jag veta att det ändå var på bibblan, fast halv nio! Hade jag bara väntat. Hade jag bara frågat i tid. Hade jag bara.. hade jag bara. Bläsh. Jag var långsam med att kolla mailen där bilagan jag skulle ha ändå inte fanns. Så vems ansvar detta blir tål att diskuteras. Men jag traskade in i en hörsal där övriga huvuden riktades mot moi och satte mig som ingenting hade hänt. En förklaring senare och lärarna tyckte väldigt putt-i-nuttigt synd om stackars lilla mig. Äh!
 
Ingen större skada skedd mer än att det spär på de där skitveckorna ännu mer! Och det är ju bara jag själv som mår dåligt av det. Visst?
 
Ska tillägga att kursen verkar bra trots allt. Tre gånger till med redovisningar i film, bild, bok och sagoform. Jaja. Vad är väl en bal på slottet. Andas. Andas. Andas.
 
Och vad gällande rubriken så ska jag ha minst en extra drink imorgon! Det bara är så. Dränka sorger, ja i alla fall den här.
Kommentar:
2013-09-01 @ 00:20:46
#1: Måawnem

FY VAD JAG ÄLSKAR DIG! FÅÖIGA HANDTAG ÄR IGET SOM VI GILLAR!

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: