Åsa K

Jag är en smula frånvarande, jag vet. Men så länge man inte hör någonting brukar ju allting vara bra. Eller? Så är det här i alla fall. Jag jobbar och försöker spendera så mycket tid jag orkar med de jag älskar mest. Det är inte alltid det går hand i hand, jag vet. Jag är en person som har ett enormt stort behov av att få slå av systemet och bara vara mig själv. Och detta då på hemmaplan. Jag har alltid varit sådan men det har blivit "värre" på senaste tiden. Jag hittar gärna på saker, men om veckan på jobbet varit kämpig väljer jag helst en helg hemma i soffan. Sån är jag. Vill någon ligga där och dega med mig i soffan så varsågod men det går minst lika bra om jag får göra det själv. 40 timmar varje vecka spenderar jag på en helt underbar arbetsplats omkring helt underbara varelser. Minst sju timmar varje dygn försöker jag sova. Resten är ganska uppenbart. Jag är helt slut när helgen kommer och det kanske inte är så knepigt om jag inte orkar med mer än att bara vara mig själv. En tyst version av mig själv. Även om jag trivs på mitt jobb är det ett både fysiskt och psykiskt krävande yrke. Det är hög ljudvolym från minut ett på morgonen och alltid tunga lyft att handskas med. Ja självklart finns det jättebra hjälpmedel att använda sig av men lyften förekommer ändå. Så, återigen. Ett yrke fyllt av ljud hela dagarna tar på energin!