Det är inte alltid det stämmer överrens. Ganska sällan faktiskt.
Fem timmars jobb idag. Ni vet, sådär lagom antal timmar. Tror nästan bemanningen sätter ut oss på fem timmar medvetet ibland. För jobbar du fem timmar behöver du ingen rast. Tycker dem alltså. Och så kanske det är. Fem timmar är lagom. Beroende på vilka fem timmar du jobbar. Pratar vi fem timmar så som halv sju till halv tolv eller är det halv ett till halv sex? Mest komplicerat är nog tidiga morgonpass. Trötta barn ska lämnas av mamma eller pappa eller någon annan, det ska ätas frukost och det ska anpassas till så många andra.
Jag vet själv hur jobbig en morgon och framför allt en dag kan bli om saker inte blir rätt från början.
Sen tror jag nog att lunchen är ganska knepig på många sätt också. Barnen har lekt i flera timmar, beroende på när de kommit till förskolan då förstås och börjar bli både trötta och hungriga nu. Vissa barn vill sova middag och ska göra det medan andra kanske "måste" men inte vill. Ytterligare en kategori av barn som varken vill eller ska sova finns också.
Ibland bör det ingå kloning på schemat för studerande förskollärare!
Eftermiddagspassen är ändå relativt lugna skulle jag påstå. Många barn droppar av och går hem och känslan hos de barn som är kvar brukar oftast lugna ner sig en smula. Baserat på mina erfarenheter alltså. De mindre barnen sover oftast middag en timme eller ibland mera och de större sysselsätter sig med en och annan bok eller någon lugnare sysselsättning. Så, förmiddag är värst.
Oj, nu låter det som en ren och skär faktabok.
Men hur kom vi in på det här nu då? Ingen aning. De senaste två veckorna har jag fått lite mer att fundera på antar jag. En vecka på en avdelning med många olika nationaliteter, och därtill lägger vi arbete kring barn i behov av särskilt stöd. Jätteintressant och helt nytt för mig. Och som jag sagt, att hoppa runt lite ger ett bredare perspektiv på saker och ting! Vad hade jag vetat om "speciella barn" (missförstå mig rätt!) om jag inte fått chansen att "testa" att jobba med dem först. Ja, hur jag än vänder och vrider på det här så låter det som jag är elak och bara använder barnen som försökskaniner. Läs inte så bokstavligt i så fall! Erfarenheter är vad jag vill åt innan jag ska placera mig någonstans för en tid framöver! Så menar jag. Ungefär.