Shoop!

Det trodde du inte va? Jag som skulle vara försvunnen. Rullade faktiskt hem idag. Missade en buss men tog mig hem till mamma och pappa istället. Hade tänkt ta en senare buss, men eftersom mamma tänkt åka och uträtta en del ärenden på vägen fick jag köra hem mig själv. Det gick ju bra det också.

Har klarat av dag ett nu i alla fall av tjugofem stycken.
Tjugofyra kvar då med andra ord. Känns faktiskt riktigt bra. Inte sådär "jippi" som det kanske borde, men bra. Hittat små guldkorn i skaran redan nu. Har ordnat lite halvt med en specialpedagog dessutom så det här ska nog bli jättebra. Det vet jag.

Trots att BE gick hemifrån halv fyra imorse har jag sovit fårhållandevis bra. Jag märkte inte ens när han gick upp, bara när han sa hejdå. Det kanske är ett lyckat koncept att han går när jag sover. För bara han går är det inga problem. Men just när han går är det lite tråkigt.

Vaknade vid tvådraget av jordens huvudvärk på en specifik fläck i pannan. Ovanför vänster öga. Första tanken var att jag var stel i nacken och ont av den anledningen, men det försvann ju inte. Halv fyra gick jag upp, stoppade i lite piller och somnade om. Klockan sex var det som bortblåst. Skönt!! För jag hade inte överlevt en hel dag med den spiken i pannan. Bör kanske tillägga att jag är förklyld - lite sådär lagom.

Innan klockan blir för mycket borde jag lägga datorn åt sidan och göra något vettigt. Så som att packa väskan, diska, bädda sängen och duscha. För imorgon stannar jag kvar i Storfors och går på föräldramöte. Minsann. Borde satsa på att komma på någonting vettigt kring VFU-uppgiften också. Men det hinns...