Kaos. Eller?
Fotografering stod på schemat idag. Kaos för barnen och en något knepig fotograf. Disträ och oorganiserad. Frånvarande och krånglig. Ungefär så.Kämpig dag för de små minsann. Till och med jag blev med på ett hörn på bilden. Bilderna blev säkert jättefina, men det krävdes energi. De som sen fick sova på vilan slocknade fint vill jag lova.
Annars har dagen fortsatt i kaos. Barn överallt och snoriga näsor. Ja ni vet, sånt där som tillhör en förskola på hösten. Löven börjar trilla av träden och bara en sån sak kan vara fascinerande i en tvåårings liv. Att vänta på sin tur vid gungan eller inte nå ner till pedalerna på cykeln är också jobbigt. Varför finns det inte fjorton uppsättningar av allting? Bara en sån sak som att dra ner dragkedjan på jackan när man är hungrig och trött är svårt. Mina små pluttar har minst sagt haft en annorlunda dag. Men som tur är återkommer den inte förrän om ett år igen.
Har pratat igenom hela VFU-situationen en snabbis idag. För mig känns det jätteknepigt att kliva in på en förskola och bara ta över verksamheten. Att delta och vara aktiv är en självklarhet, men att hoppa in och bara ösa på med aktiviteter och uppgifter, det känns knepigt. Någonstans känns det som att jag kanske borde satsa lite mer på sånt. Men det är ju sånt som är så svårt. Jag gör det mer än gärna om jag bara visste vad jag skulle göra!!
Imorgon lämnar jag mina småbarn och kliver upp en nivå. En grupp med 3-5 åringar får bli mitt mål. Vad vi ska hitta på det är inte planerat, men någonting ska vi nog kunna hitta på. Satsar på att ta med mig blocket också och slutföra mina frågor. På tal om att slutföra måste jag hinna till banken också. Men enligt nätet stänger de inte förrän klockan sex. Och i så fall hinner jag ;) Lönespecifikationen från förra månadens jobb trillade in här om dagen. Katching.
Nu satsar vi på att ordna till någonting att stoppa i magen, en runda i duschen och därefter myskläder i soffan resten av kvällen. So long!
Annars har dagen fortsatt i kaos. Barn överallt och snoriga näsor. Ja ni vet, sånt där som tillhör en förskola på hösten. Löven börjar trilla av träden och bara en sån sak kan vara fascinerande i en tvåårings liv. Att vänta på sin tur vid gungan eller inte nå ner till pedalerna på cykeln är också jobbigt. Varför finns det inte fjorton uppsättningar av allting? Bara en sån sak som att dra ner dragkedjan på jackan när man är hungrig och trött är svårt. Mina små pluttar har minst sagt haft en annorlunda dag. Men som tur är återkommer den inte förrän om ett år igen.
Har pratat igenom hela VFU-situationen en snabbis idag. För mig känns det jätteknepigt att kliva in på en förskola och bara ta över verksamheten. Att delta och vara aktiv är en självklarhet, men att hoppa in och bara ösa på med aktiviteter och uppgifter, det känns knepigt. Någonstans känns det som att jag kanske borde satsa lite mer på sånt. Men det är ju sånt som är så svårt. Jag gör det mer än gärna om jag bara visste vad jag skulle göra!!
Imorgon lämnar jag mina småbarn och kliver upp en nivå. En grupp med 3-5 åringar får bli mitt mål. Vad vi ska hitta på det är inte planerat, men någonting ska vi nog kunna hitta på. Satsar på att ta med mig blocket också och slutföra mina frågor. På tal om att slutföra måste jag hinna till banken också. Men enligt nätet stänger de inte förrän klockan sex. Och i så fall hinner jag ;) Lönespecifikationen från förra månadens jobb trillade in här om dagen. Katching.
Nu satsar vi på att ordna till någonting att stoppa i magen, en runda i duschen och därefter myskläder i soffan resten av kvällen. So long!