Förintelsens Minnesdag

Idag, den 27 januari 2010, är det 64 år sedan Auschwitz gick sitt öde till mötes. Ett av naxisternas största konsentrations- och förintelseläger beläget i Polen.

Många miljoner människor miste sina liv. Sex miljoner judar, Två miljoner polacker och flera hundratusen, kanske miljoner romer, funktionshindrade och homosexuella. Helt sonika mördade.

Våren 2005 var jag där. På skolresa i nian. En upplevelse som satt sina spår. Jag har varit där och sett allt med egna ögon. Sett gaskammare och bilden av jungfru Maria insristad i betongväggen med bara naglarna. Jag har sett gaskammare som nazisterna förstörde i hopp om att ingen skulle beskylla dem. Jag har sett den världsomtalade porten där tågen rullade in, jag har stått på Dr Mengeles plats. Jag har tittat år höger och vänster. åt det som då var vägen till död eller liv. Jag har sett skylten med det upp-och-nervänta B:et. (Den som någon tyckte var skoj att plocka ner.) Jag har vandrat runt bland baracker och hus, varit inne i block 13 och tittat på montrar med barnkläder och barnskor. Att det var ett barn som i samma stund skrek för full hals gjorde inte upplevelsen mindre olustig.

Tyvärr finns mina bilder därifrån på den andra datorn.