Åsa K

Uppsatsen är mer eller mindre färdigskriven. Det är dock skillnad på färdigskriven och klar. I mitt fall är den absolut värsta delen kvar. Det är för långt och något måste tas bort. Jag vill verkligen inte ta bort något alls. När jag nu väl fått ihop en text är det liksom en del av mig. (Uj vad flummit det blev nu!) Det går inte att bara sudda en del. Det kräver noga bearbetning och eftertanke. Tur att deadline inte är förrän fredag klockan 12. Hela morgondagen på mig.

Kan nog ärligt erkänna att det är första gången jag, på riktigt, haft smärre panik över en inlämningsuppgift. Till och med de stora äckliga uppsatserna i förra kurserna har gått bra. Men inte den här. Har den ju visserligen, men är långt ifrån nöjd. Vad det beror på kan jag inte svara på. Bara anta.


* Jag hittade gammal nostalgi musik i cd-hyllan vilket gör att jag inte kan fokusera rätt?

* Jag känner mig riktigt ensam ikväll. Alla verkar göra något roligt och jag sitter hemma med en uppsats, som aldrig blir klar för att jag inte kan fokusera?

* Jag vill verkligen bli klar för att hinna till Karlskoga innan Fredag, dvs. imorgon men får inte ihop något vettigt på grund av press?

* Jag är inne i någon depp period igen och hittar varken lust eller motivation?


Vid närmare eftertanke är det nog en kombination av alla. Jag borde bryta internetuppkoplingen, elda upp stereon och slänga ut teven under dessa "uppsatsperioder". Trots att jag skriver bäst under oväsen tar det miljoner år innan jag äntligen kan släppa fokus på ljuden och bara skriva. Att skriva utan ljud fungerar men inte under längre tid. Jag har alltid varit en "oväsen-människa" på det sättet och lär nog fortsätta vara. Fokus ska bara hamna på rätt sak betydligt snabbare än vad det gör idag! HUR?