21/12-2007

Första riktiga lovdagen på det sista jullovet på gymnasiet. Det skrämmer mig en aning att tänka på att det bara är en termin kvar. Samtidigt längtar jag enormt mycket efter att få stå där och njuta av studentsånger och studentmössor och allt vad det innebär. Det kommer minst sagt bli en oförglömlig dag och många oförglömliga ögonblick.

Idag har jag verkligen gjort så lite som möjligt. Är enormt trött och seg idag, och om det beror på gårdagen eller bara på att kroppen försöker ta igen sig efter en hård termin det vet jag inte, men trött är jag! Kom hem vid ett i natt efter julfesten på biljarden och gick motvilligt upp vid tio imorse. Hade gärna sovit länge till men eftersom det stod en del annat på schemat så var jag tvungen. Tog en promenad och insåg hur fruktansvärt kallt det var så vi gick hem snabbast möjligt igen. Vid tre blev jag ensam och ägnade mig fullt ut till tv-tittande. Striptease är föresten en hemskt dålig film! Mission Impossible fångar inte mitt intresse och Ensam hemma 3 var rolig första gången jag såg den. Med andra ord valde jag fel filmer! Men jag gav dem en chans i alla fall. Om några minuter blir det tv4-filmen istället, Bruce den allsmäktige. Den vet jag att jag gillar! Gjorde det sist jag såg den i alla fall.

Klädde julgranen idag med och vacker är ordet. Men det kan ju inte bli annat än vackert när jag gör det. Nej, skämt och sido. Den där julgranen har alla egenskaper den kan för att den ska kallas ful. Inte rak någonstans, bruna grenar och ojämn. Nu försökte jag visserligen kompensera med att hänga tunga saker på ena sidan så det blir lite rakare. Den får i alla fall duga eftersom det inte är någon ska fira jul här!!.

Gårdagens lilla sväng ute blev faktiskt inte så bra som jag både trott och hoppats på. Emely var sjuk och borde väl egentligen stannat hemma och jag skäms lite för att jag faktiskt tvungade med henne dit. I längden blev det faktiskt lite långtråkigt. Samma människor överallt och lång toakö gjorde inte saken bättre. Biljarden var det enda som lättade upp stämningen lite, speciellt när jag inte kunde träffa den där kulan. Sen måste jag bara tillägga att vissa slutar aldrig någonsin att förvåna. Det var ungefär den sista jag någonsin förväntat mig att se på ett sådant ställe. Huvudsaken var väl att han trivdes där han var och det såg han minsann ut att göra. Jag kan tycka att det är lite synd att den lilla kontakt som fanns bröts. Människor kan verkligen förändras och jag skulle gärna vilja skapa den där bekantskapen igen.