Mitt liv som mig

det är frågan.

hon reser sig upp och tittar sig i spegeln, ser något hon aldrig sett förut. Det känns ovanligt men ändå rätt, ovanligt rätt. Någoning hon verkligen trivs med. Hon blinkar en gång för att vara säker på att det existerar på riktigt, hon vill bli övrtygad om att hon inte drömmer. Någonting har förändrats, någonting har släppt och hon har äntligen insett vem hon egentligen borde vara, vem hon egentligen är.

haft en kanonmysig helg tillsammans med min älskling och jag är utan tvekan nöjd med allt. nu finns det bara ett par små saker som fattas, annars är mitt liv helt perfekt. har dessutm haft ida här under helgen och det har också bidragit till att mysfaktorn har höjts. ida är helt klart mosters favorit, tätt följd utav oscar då självklart.

ikväll hade jag lite löst planerat att titta på beck-filmen, även om jag nu har sett den flera gånger om. just den här filmen tycker jag är enormt äcklig men jag ska trotsa min rädsla och titta på den i alla fall.

jag är förövrigt enormt trött på Thomas DiLeva som tror han är jesus. vad är det som är fel på honom egentligen. jisses, arma människa!